𝗜𝗱𝗮 𝗖𝗼𝘀𝗶𝗻𝗶 Bara att ta dig ett steg framåt lämnar en form av avtryck i marken. I stort sett allt det du görlämnar spår efter dig. På ett eller annat sätt. Vi lämnar icke fysiska avtryck hos människor, vissa kan stanna kvar under hela livet. Andra har du redan glömt nästa dag. Hela tiden lämnar vi spår efter oss, avsiktligt och oavsiktligt. Ingenting försvinner, allt finns kvar, det kan byta skepnad och form men det finns kvar. Det existerar även fast vi inte ser det med blotta ögat.

Likt en arkeolog studerar lämningar från dåtida civilisationer och levnadsöden studerar jag mina fynd som också är lämningar fast från nutida civilisation, kanske kan det kallas mikroarkeologi? Det har länge varit med mig, just att ta tillvara på de avtryck som vi människor lämnar. I mitt samlande kan det vara det icke fysiska avtrycket som startar min process likväl kan det vara omvänt. Det vill säga att jag hittar ett fysiskt objekt och det startar mina tankegångar. Dessa artefakter brukar jag oftast finna i skogen eller vid vägkanten. Till första anblicken så brukar de sticka ut i den miljö där objekten befinner sig. Plockar inte upp vad som helst, det ska vara ett litet mysterium. Om bara så en sekund, får det vara en dyrbar skatt. Det glittrar gärna i solljuset eller så har det rostat så att det bara finns fragment kvar av vad det en gång varit.

Det viktiga är inte varför artefakterna har slängts iväg, utan vill visa och framhäva att det finns värde i materialen vi lämnar ifrån oss. Materialet/artefakten bär på egen erfarenhet och en historia.